Oh lord. Råkade just skicka en random vännerförfrågan till en kille på fejjan. Hade ju varit ok om det hade varit en främling. Men nu råkade det vara en som jag vet vem det är och som jag nog skulle heja på. Men det var absolut inte meningen att skicka en random request sådär. Dangerous stuff att stalk... jag menar klicka omkring på fejjan... Som tur var kunde jag avbryta vännerförfrågan. Men eventuellt kommer han ju se det ändå. Vad är då värst? Att ha skickat en förfrågan till en halvfrämling? Eller att ha skickat en förfrågan till en kompis kompis och sen tagit tillbaka den..? Hm. Tonårsfasoner. Jag tar och lägger mig istället. Hej.

P (som i polare): hej emma. tänkte höra om du har en karta?

Första kontrollen är bara vatten och sportdryck!

Två semlor idag. Inte illa.

För att ha så bra förutsättningar som jag har inför Vasan gör jag mitt bästa för att göra det så svårt som möjligt för mig själv.

1. Jag tränar inte.
2. Jag varierar mitt inmundigande av föda mellan a) semlor, b) mackor, c) Euroshoppers osttortellini och d) chokladpudding. Näringsinnehållet i denna föda går att diskutera. Vitamininnehållet är icke existerbart. Tallriksmodellen är inget jag jobbar efter. Om det är nåt jag jobbar efter är det HCHF-metoden (rekommenderas!).
3. Jag gör sönder mina nya stavar.
4. Jag blir sjuk.
5. Jag har ännu inte funderat ut hur jag ska ta mig hem efter att jag har kommit i mål. Lifta?

Min PT säger att det ändå är den mentala utmaningen som är det svåra. Och det mentala har jag ju fortfarande kvar. Till viss del iaf. (Något som gnager på mentaliteten är min snabbgooglingsväg (ni vet den lilla rutan uppe till höger). Den googlar på google.com och inte på google.se. Är det någon som vet hur man får den att googla på svenska!? Bitte, melden Sie sich!) Saker som ändå talar för att jag otränad bör ge mig på att åka Vasan är

1. att jag trots otränad kropp har ett oerhört tränat huvud. Jag klarar av vilken utmaning som helst. (Tränas varje dag i mitt hem av mina sambosar som mobbas för att jag till exempel råkade köpa icas lättmargarin. E var här igår och då trodde jag att det var vi mot honom som vanligt, eller iaf vi två mot de andra, men nu har de alla tre gaddat ihop sig mot mig. De säger att jag är ett tacksamt offer. Mycket bra träning inför mentala utmaningar.)
2. att jag genom att få en dålig tid i år gör det enklare för mig själv att slå tiden, om jag mot förmodan skulle få för mig att genomföra ytterligare ett Vasalopp.
3. att jag inte startar i sista startledet utan i näst sista startledet.
4. att jag får mat längs med vägen.
5. att jag kan glädja åkare som känner sig otränade som kan åka om mig.

Som en klok människa sa en gång: Hur svårt kan det va?

 

Ps. Har gjort sönder min jacka "helt om hållet" idag. Ser ingen annan utväg än att köpa en ny. Suck. Ds.

Ett steg närmre one-of-those-job-things!

Scary stuff!

E: Fråga hennes pappa!? Nä, jag skulle nog bli riktigt förbannad om han gjorde det...
A: Skulle du!?
E: Ja! Varför ska han ha min pappas tillåtelse?
A: Ja, men säg att dom skulle göra det... Eller ja... "dom"..? Alla friare?
(Tystnad)
A: Nä, jag tror vi lämnar det där.

Det är lite synd om mig som har blivit så fruktansvärt sjuk. När man är sjuk är det ett antal V:n som gäller.

• Vila
• Vätska
• Värme
• Vänner (i dubbel bemärkelse men främst i form av DVD:er)

Jag ska inte vara sjuk. Jag ska ta examen, skaffa jobb och åka Vasaloppet! Nu har det äntligen snöat och så måste jag vila. Typiskt.

Åh, jag tycker det är trevligt när folk kommer överens! Samarbeta mera. Vaknade med ont i halsen och har legat i soffan hela förmiddagen där jag fastnade framför debatten om utrikesdeklarationen (I know!! Otroligt många vuxenpoäng på det).

Folk som ska ha andra åsikter bara för att provocera kan vara det värsta jag vet.

Det kom idag. Jag kommer få en fantastisk tid som pensionär.


Fint att jag drar mitt strå till stacken...

Men har dragit mitt strå till stacken ett par gånger. Rent samhällsekonomiskt (om jag har förstått vad det betyder)- När jag har plockat ur diskmaskinen på exjobbet. Jag är ju den billigaste arbetskraften.

Jag skulle kunna bli en utmärkt stalker. Eller kanske privatdetektiv. Same same (=samma samma alltså, inte ursprungsbefolkningen). Det är på fejjan jag sköter stalkandet såklart. Eller detektivarbetet då, för att få det att låta lite bättre. Hittar alla! Ja, alla som har facebook då...

Det var bara det.

Ni kanske kommer ihåg att jag fick en startplats till vasaloppet? Ni kanske tänker att om man ska åka vasaloppet så borde man träna. Ni kanske undrar om den där pemma, tränade hon nånsin något mer eller var det bara den där gången i 800-meterspåret. Ni kanske tänker hur ska det gå? Kommer hon komma fram till Mora? Sålde hon sin biljett för att ha råd till hyran?

Frukta icke!

Jag har förutsättningarna på min sida. Personal trainer. Personal waxer. Craftunderställ. Nya skidbyxor. Både skidor och stavar. En buff. Craftvantar...

Jo men och träningen då?

Mja. Mjo. Det har kanske varit lite si och så med den... Men jag har varit ute två gånger till! Den här veckan. Totalt är jag nu uppe i mer än en tjejvasa! Idag var jag, Jusåfin och Lovis ute och åkte. 14 km eller så. Blev sjukt hungriga efter det och det var nära att vi åkte till donken men jag hittade ett pantkvitto från konsum så vi köpte chips och rostbröd istället. Middag (vid tiosnåret) bestod av rostmackor med scrambled eggs och varm choklad. Och chips dårå... Man ska lyssna på vad kroppen säger att den vill ha. Den vet ju såklart bäst.

Hade en mycket bra dag igår förresten. CV-granskningen var till belåtenhet och därför svängde jag förbi stadium och unnade mig. Skidbyxor. Craft. (Det är inte meningen att göra någon slags reklam för Craft. Det finns andra märken som är mycket bättre.) De är snygga. Och det är ju viktigast när man ska ta sig till Mora. Att man är snygg. Om man skulle bli intervjuad... Mitt mål är ju annars att ta mig i mål...

...och att äta så mycket som möjligt i kontrollerna så att jag tjänar in pengarna jag spenderat. I och med de nya skidbyxorna blir det väl ungefär (snabb överslagsräkning) 126 bullar jag behöver sätta i mig. Kanske kan byta ut några av dem mot blåbärssoppa. Det är nog dyrt. Energidrycken kanske är dyrare..? Vatten blir det iaf inte tal om!

Fredag - Annikas presentation och examensfest. Dansade i vardagsrummet och körde hela repertoaren. Inklusive armhävningar och sit-ups inför vasan. Främst fuldans och shufflande såklart. Tyvärr levererade inte fotografen (möjligt att fotografen eventuellt var jag...) under fredagens festligheter och framförallt inte när movsen på the dansgolv skulle förevigas. Kan ju inte lägga upp bilder på folk hursomhelst. Så därför får ni bara se följande kort (obviously inte tagen av mig).

Ladies and gentlemen! Pemma (and the snögubbe) as trappvakt!

Lördag - Pannkaksfrulle, bregott och pepparsalami. E och R stekte och vände pannkakorna i luften. Melodikryss och promenad. Stockholm och Svansjön med delar ur Bounce på Dansens hus. Fantastiskt. Blev lika fascinerad av dansandet som av ljuset och musiken. Innan föreställningen ramlade vi förbi skybaren (trodde bara det stället fanns på Ångan men det är tydligen en riktig bar också!) där Jusåfin köpte en drink med chilikärnor i... Sen tog vi en bild på centralen och sen åkte vi hem och tittade på Biggest loser.

Söndag - Uppladdning inför Super Bowl genom att sova till 11. Ja, Fröken E väckte mig ju såklart som vanligt. Så jag pallrade mig till henne vid 12ish och käkade frulle. Kollade på På spåret och löste korsord. Åkte hem och såg ett gäng vänneravsnitt. Säsong 9 är fortfarande spårlöst försvunnen. :(  Youtubade Tom Brady och Super Bowl, målade naglarna blåa, repeterade reglerna och drog till E för att för första gången vara med på traditionen med Super Bowl och burgare med 35 (!) tillbehör. Mycket lyckat. (Litet minus för att Pats som vi (alla utom en) hejade på förlorade. Plus för burgarna och halftime show. Så fyllde E år så det fanns lite sötsaker också. Ytterligare plus.)

 

 

Måndag - Fortsatte helgen genom att inte göra nånting idag heller. Skulle egentligen göra saker och därför möblerade vi om. Snygg-Emils rum är nu en vägg kort och skorna i hallen har flyttat in i ett skåp. Innan det ringde jag ett samtal och ska till Stan på onsdag för att "prata om mitt CV". What is there to talk about? Detta gjorde mig hursomhelst illamående. Fröken E (som i vanlig ordning ringde och väckte mig (who needs en väckarklocka?)) pratade jag med efter samtalet och jag klagade över illamåendet. Hon undrade om jag hade ätit nånting. Nej. Hon påstod att detta kunde vara korrelerat med illamåendet. Nåväl. Hon kom hit och käkade lunch medan jag käkade frulle. På grund av den icke-effektiva dagen fick jag lätt ångest framåt 22-tiden. Bör-listan är gigantisk och måste-listan växer. Och det är bara jag själv som kan göra nåt åt det vilket jag är alldeles för medveten om. Vad lösningen på ångesten var? Jo, att

a) möblera om mera
b) flytta runt böcker
c) grilla en kyckling
d) ser fyra avsnitt Äkta människor
e) duscha.

Tänkte att jag skulle åka till Stan imorrn. Känns inte så lockande men gissar att det annars kommer att vara en exakt likadan dag som idag.

Fick förresten en ny AHA-upplevelse idag. Ordet pretentiös vet jag egentligen inte vad det betyder och därför safear jag alltid genom att inte använda sånna ord. Pretto däremot. Kanske inte slinker ur mig titt som tätt men jag har nog använt det nån gång iaf. Same same visade det sig. Hu!


Rätt svar: a) sant b) sant c) sant d) sant e) falskt

Kaos i tågtrafiken. Folk satt fast i pendeltågen i timmar. Men framförallt. Den mest skakande nyheten av dem alla:


I övrigt inget att rapportera.

Jag har börjat gå in i saker tydligen. Igår var det en skåplucka. Och så råkade jag backa in i en stor växt som jag glömde att vi hade flyttat på. Idag gick jag rätt in i handdukstorkaren i badrummet. Oklart hur det gick till. Det är inte en såndär med tre pinnar som sticker ut, det hade man ju förstått om jag råkat gå in i. Nä, det är en såndär som sitter längsmed väggen och kan bli varm. Den står knappt ut alls. Om den inte hade suttit där hade jag antagligen gått in i väggen istället. Ironiskt.

Har en sambo som fyller år. Kastrull-Annika som jag brukar kalla henne. Skrev ett meddelande till henne på tavlan. Med tre hurra. Nu på kvällen frågade hon varför hon inte fått ett fyrfaldigt leve. Det har aldrig slagit mig. Att det förstås är fyra hurra för att man säger ett fyrfaldigt leve. Konstigt. Varför envisas man med att bara ge ut fyrfaldiga leven? Inte konstigt att folk (läs: jag) inte förstår hur det hänger ihop. Ett trefaldigt leve för att pemma förstått grejen, hon leve. Hipp hipp. Hurra! Hurra! Hurra!

Vad är grejen med tidslinjen, anyway? Otroligt irriterande. Måste man byta till den? Görs det automatiskt? Jag tänker vägra in i det sista. Är otroligt svårt med stalkandet med de där nymoderniteterna. True story.