Igår var det frost. Minus två när jag cyklade hemifrån. Följaktligen var cykellåset fryst när jag skulle låsa cykeln på stationen.
Inte mer med det. Förutom att jag fick smälta upp det genom att blåsa och trixa. När jag kom hem var det plusgrader. Men jag tog ändå in låset (cykeltjuvstips) så att det skulle vara torrt och ofruset idag.
Inte mer med det. Förutom att när jag kom till stationen idag och hade parkerat cykeln och skulle låsa den varken hade ett fruset eller ofruset lås att låsa den med.
Idag har jag därför cyklat till stationen två gånger före klockan 8. God morgon.
PS. Fruset/fryst. Vad är det som gäller egentligen? frågaingvar.nu kanske har svaret? DS.
Insikt nr 1: Jag har upptäckt varför jag har försovit mig sen jag uppgraderade till iOS 7. Det är för att jag har stängt av alarmet istället för att trycka på snooze. Då är det lätt hänt att man sover vidare istället för att vakna.
Insikt nr 2: Jag sover ju i loftsäng. Därför händer det med jämna mellanrum att jag dunkar i huvet, eller en fot eller så, i taklampan. Då händer det att lampan går sönder. Den går även sönder om någon, till exempel Bengan, försöker kasta upp något, till exempel en vattenflaska, i sängen och istället träffar lampan. Den har varit trasig i ungefär... ja, kanske två år. (Don't judge me.)
Or so I thought. Idag var nämligen en sån morgon då jag dunkade i en kroppsdel i lampan, närmre bestämt en armbåge. Inte mer med det, förutom att jag nu har ont i armbågen. OCH att lampan började lysa!!
Så vad har vi lärt oss av detta? Jo! Bara man ignorerar sina problem tillräckligt länge så löser sig allt!
Denna video har gått på repeat de senaste veckorna. Självklart har jag lärt mig dansen.
Den är ur ett norskt program som heter I kveld med Ylvis. De har även gjort Intelevator och så har de David Batra och hunden Åke som Sidekicks. Och nu har jag upptäckt att femman visar programmet! Hösten är räddad!
Ställ klockan på 06:11 (vilket redan det är ganska positivt tänkt då det tåg man alltid satsar på att hinna med går 06:52). Vakna 04:15, somna om. Vakna 06:00, somna om. Vakna av väckarklockan 06:11, tryck snooze, somna om. Vakna av väckarklockan 06:20, tryck snooze, somna om. Vakna av väckarklockan 06:29, inse att du MÅSTE gå upp NU, tryck stäng av alarm, blunda lite. Öppna ögonen och titta på klockan. 07:01. Inse att du inte gick upp 06:29, utan att du "blundade" i 32 minuter och att du nu har missat tåg # 1 och att tåg # 2 lämnar stan om 1 minut.
Gå upp. Borsta tänderna. Sätt i linserna. Prata lite med en sambo (som du sa till igår att du aldrig tar ett tåg efter 07:30). Klä på dig. Säg gomorron till en annan sambo. Leta efter en tröja. Hitta tröjan. Titta på klockan. 07:17. Inse att du missat tåg # 3 och att du ändå inte kommer hinna med tåg # 4. Ta det lite lugnt. Leta efter vantar för att det tydligen varit frost inatt. Hitta inte några vantar. Snöra på skorna. Åk.
Få rött vid Luthagsesplanaden. Få rött vid Kungsgatan. Åk lite mot rött. Hör att bommarna går ner längs med cykelbanan, tänk "YES! Det är bara att cykla på." Cykla på. Tänk "F#%K! De har ju fällt bommarna för att tåg # 5 är på väg in". Cykla ännu snabbare. Se tåg # 5 passera. Fulparkera cykeln, kolla på klockan, 07:29, 4 minuter kvar. Tåg # 5 står på perrongen och du kan kliva på!
Du missade 4 tåg, but hey. Det är en strålande fin dag och tåget har bistro och du har grått SJ Priokort och får gratis kaffe!
Hej hej. Ja, det var ett tag sen. Inga ursäkter. Förutom att det egentligen inte händer nåt i mitt liv så det finns inte så mycket material till bloggen. Eller materiel. Kommer aldrig ihåg vad som är vad.
Det har varit en skitdag, to be frank. (Inte för att jag vet vem Frank är.) Det har egentligen inte hänt nåt speciellt. Förutom sömnbrist. Bara en vanlig måndag. Ingen energi. Det är mycket vecka kvar innan helgen.
För att pigga upp mig och hitta någon slags livsglädje gick jag till Ica och köpte en kanelbulle. Och från godishyllan råkade en påse Polly bilar följa med. (Alltså Polly med bilarfyllning. Succé!)
Bullen gav en liten boost och sen höll Pollypåsen mig flytande resten av dan.
Missade precis tunnelbanan till centralen. Alltså inte så precis att man nästan klämmer näsan. Men jag såg den åka in i tunneln. Nästa tunnelbana var sen och jag hade tre minuter på mig på centralen. Jag satsar alltid.
Jag hann. Men fick lite ansträngningsastma tror jag.
Jag har varit lite sjuk här ett par veckor. Jag roar mina föräldrar med att skicka mms på mina halsmandlar för att få ett utlåtande. Jag ringer vårdcentraler för att få penicillin mot halsfluss. Tydligen gör de inte sånt längre. Ger ut penicillin hur som helst. Nä, nu stärker det våra immunförsvar med en släng halsfluss så därför ska jag vara tacksam över mina svullna halsmandlar...
Jag känner mig inte särskilt stärkt. Inte så tacksam heller.
Jag känner mig mer åt det hypokondriska hållet. Idag fick jag till exempel lite ont i vänster kind. (och jag har inte ramlat och slagit mig på vänster kind, så det är inget blåmärke)
"Ahaa!" tänkte jag och googlade genast 1177+bihåleinflammation. Det stämde lite grann... men jag får hursomhelst inte söka vård förrän jag:
har hög feber och fryser
är stel i nacken och känner mig svag
har kraftig värk över pannan och/eller näsroten och känner mig allmänt sjuk eller
blir röd och svullen i huden kring ögat.
Jag känner mig ju svag och allmänt sjuk. Men jag antar att man inte får mix & matcha punkterna till ens fördel...
På vänster hals har jag en liten knöl också som gör lite ont. När jag trycker på den. Den har jag inte självdiagnostiserat än. Maybe morgondagens mission.
Jaha. What doesn't kill you makes you stronger. Eller som Strindberg skulle sagt: Det är synd om människorna.
Kids, life is a dark road. You never really know what's up ahead. One night you're cruising along enjoying the ride, and then all of a sudden, you're 28.
Har haft en serious stalking session på fejjan. Jag är grymt bra på det. Nästan lite skrämmande. Det är lite som en sån där svaghet man ska få fram på arbetsintervjuer (jo, jag har ju varit på gaaaanska många intervjuer så jag har ju viss erfarenhet i frågan). En egenskap man säger är en svaghet men sen vänder den till en styrka. Kanske nåt åt det här hållet:
Intervjuaren: Vad skulle du säga är dina svagheter?
Jag: Hmmm... Jo, jag kan ju ägna mig åt en hel del stalking och det kanske kan tyckas vara ett aningens obehärskat beteende. Men jag tycker samtidigt att det visar på att jag är målinriktad i mitt informationssökande och att jag envist söker den tills jag finner den. And believe me, jag finner den... Mina vänner kallar mig faktiskt emellanåt för Lisbeth Salander.
Intervjuaren: Jobbet är ditt!
Jag: Du ska ha tack.
Jahaja. Fascinerande. Är det kryptonit eller dunderhonung? Jag gissar på kryptonit.
Idag har det varit en bra dag. Igår också. Och i fredags med för den delen. Jag öluffar i Stockholms skärgård kan man säga. Eller så kan man inte alls säga det. För jag är inte i stockholm och bara på öar emellanåt. Men jag säger det ändå för jag tycker det låter kul!
Fick för övrigt min första facerape igår. Den löd "Sjåå jhääfla fullj!!" och jag hade likeat den. Jag visste att det var en dålig idé att börja facebooka från mobilen.
Det var en gång ett gäng grodungar som ville ordna en kapplöpning. Deras mål var att nå toppen av ett högt torn. Mycket folk hade samlats för att ta del av kapplöpningen och heja på löparna. Kapplöpningen kunde börja... Men ärligt talat, ingen av åskådarna trodde riktigt på att grodorna skulle klara av att nå toppen. Från publiken hördes yttranden som: "Det måste vara jätteansträngande!!! De kommer säkert ALDRIG fram." och "De lyckas nog inte ta sig ända upp - tornet är alldeles för högt!" Den ena grodungen efter den andra avbröt... Men några fortsatte ändå klättringen. Och folket skrek vidare: "Det är alldeles för svårt!!! Ingen kommer att klara det!" Allt fler grodor gav upp... men en av dem fortsatte mot höjderna. Han ville helt enkelt inte ge upp. Till slut hade alla andra avbrutit utom en som slutligen nådde toppen! Alla medlöpare ville förstås veta hur grodan riktigt bar sig åt för att klara av strapatsen. En av dem gick fram till grodan för att fråga honom om hur han lyckats med konststycket att komma ända fram till mål. Då stod det klart för alla. Segraren var döv!
Ja jag överlevde... Om det är nån som har oroat sig... Jag skrev ett inlägg när jag käkade köttbullar och potatismos i Jönköping men lyckades aldrig få det upplagt. Nu håller de på att uppdatera bloggarna så mobilappen verkar inte fungera men så småningom kanske mitt inlägg kommer. Ingen vet. Jag tog mig i mål efter 14 timmar och 47 minuter. Det var inte alls så jobbigt som jag trodde. Jag visste att jag skulle komma i mål om jag inte krockade eller bröt nån arm eller så men jag trodde att jag skulle komma i mål gråtandes av lättnad och med värk i hela kroppen och skavsår överallt. Men när jag kom i mål kände jag bara lycka. Fattade inte att jag hade kommit i mål heller. Förstod ju att det borde vara någonstans i krokarna eftersom många hade klivit av cyklarna så till slut gjorde jag också det...
Det är många som har varit skeptiska när jag har berättat att jag ska cykla vätternrundan. Jag har funderat på det. De flesta reaktioner har varit i stil med "Oj, ska du?! Det är långt... Har du tränat nåt? Nä, det blir nog svårt." Den enda riktigt positiva reaktionen var från mannen som bodde på samma ställe innan loppet. Han hade åkt elva gånger tror jag och jag berättade att det var min första gång och att jag inte hade tränat så jättemycket samtidigt som jag monterade på bakhjulet på cykeln. På bred skånska sa han glatt "Nä det där är inga problem! Det kommer gå bra!" och sen fick jag låna hans trasa för att torka bort oljan från händerna. Så tänker jag på grodhistorien jag fick från min granne när jag tog studenten... (se nästa inlägg)
Jaha, då ligger Hallands på kylning. Glad midsommar på er! :D
Vilket påhopp!! Så står lilla skrutten där alldeles försvarslös och oskyldig. Servat familjen i två generationer i rakt nedstigande led. Hon är långt ifrån övergiven! Möjligen lite skraltig och skranglig. Och hon är inte så bra på att smyga. "För en vackrare stadsmiljö" pfft! Jag bedömer att denna lapp har satts upp av en sommarjobbare. Eller ett pucko. Veckans pucko: lappuppsättaren.
Ett glas rödvin om dan ska va bra. Vet inte för vad. Jag får ju mest klädfläckar av det. Hursomhelst går det tydligen inte att ha glasen innestående för att ta ut alla på fredagen...
Ja det är inte bara att cykla kan jag tala om för er. Det ska cyklas i klunga och det ska hojtas och tecknas på speciella sätt. Och så ska man tänka på kadensen också.
Exemper på hojt: Hål! Hål i vägen modell större
Exempel på tecken: Hand klappar mot baken Hinder på sidan av baken som klappas kräver väjning parkerad bil, långsamma cyklister, refug, farbror med hund
Och så lite kuriosa: Hojt kan också vara bra som komplement till vift i andra fall när extra uppmärksamhet krävs
För övrigt kan man på vätternrundans hemsida även läsa om träning. Dåså! tänkte jag när jag läste "Minst 30-50 träningsmil" men sen fortsatte visst meningen med "inför Tjejvättern och Halvvättern". Typiskt. Längre ner kan man läsa "Minst 100 träningsmil inför Vätternrundan"... Well well... Halfway there... njae inte ens det...
