Igår glömde jag förresten bort hur man räknade ut en cirkels area... Det bådar inte gott inför hösten.

Ursäkta för nyhetstorkan. Det är mycket nu. (Fast nu ljög jag igen. Det är ju egentligen ingenting nu.) Varannan dag är det ett Farewell party för någon. Det ska skrivas hälsningar på t-shirtar/flaggor/affisher. Det ska dansas på Hofgarten en sista gång femton gånger och det ska gråtas och vinkas på tågstationen. Av "mitt" gäng är det nu bara Volker kvar. Och han har blivit tillsammans med ESN-Anna och det är ju kul. Om man slipper umgås med dem. Därför har jag börjat hänga lite med det svenska gänget. I det svenska gänget finns en fransk tjej som kan Vänner lika bra som jag. I brist på Emil ska vi göra the routine nästa gång vi ses.

 

Den 21a kommer jag hem. Det är jättetråkigt och jättekul på samma gång. Konstigt. Men idag ska jag i alla fall träffa the Hoff!! David Hasselhoff! Hur coolt är inte det? Ja, jag ska ju inte träffa honom ensam alltså. Jag ska träffa honom med ungefär 3000 andra... Idag på Sillpark. Tydligen har han skrivit en bok som han ska signera.

 

 

Sen sist har förresten min cykel blivit stulen. Sen fick jag Pascalines cykel när hon åkte hem. Men den blev det punka på. Sen fick jag Kristinas cykel. Den är relativt hel och funktionell. Jag får försöka att inte göra dumma saker så att jag får dålig karma. Jag gjorde dumma saker både innan första cykeln blev snodd och den andra fick punka nämligen.

 

Just det! Jag har ju köpt en Dirndl (das) också! Den var nästan gratis (nu ljög jag igen) och är jättefin och jag vill helst ha den på mig hela tiden. Tyvärr är jag rädd att den inte riktigt passar in överallt. Kristina köpte Lederhosen istället. Dirndl är för övrigt ett väldigt krångligt ord. Och ska man säga det i bestämd form så blir det ännu krångligare. Dirndln.

 

 

Ps. Om två år är jag 28. Herregud. Ds.

Mina försök att ändra Sarah och Alex går inte så bra. Cigaretterna kan man väl kanske förstå fast att jag pratar om kol och plötslig spädbarnsdöd. Men nu, bara för att vi har ett mycket bättre frukostsystem blir jag kallad kommunist och så säger de att Sverige är ett kommunistiskt land. I all vänlighet och av hygieniska skäl försöker jag få dem att övergå från en-kniv-var-systemet till gemensamma-knivar-systemet vid frukostbordet. De använder en kniv till smör och alla pålägg vilket resulterar i marmelad i smöret, smör i nutellan och nutella i färskosten. (Thank god att här inte finns messmör och kaviar!) Sarah har iofs en lösning på det hela. Om man slickar av marmeladen på kniven blir det ingen marmelad i smöret sen. Fine så länge de använder sina egna pålägg, men när smöret börjar sina går de över till mitt smörpaket och lånar lite. Gud vet vad som finns i mitt smörpaket. Så häromdan när vi åt frukost ihop så försökte jag försiktigt introducera det Nya Svenska Smörknivssystemet. De förstod inte alls grejen. Det var knivar överallt och de glömde att inte lägga kniven på tallriken där de hade mackan och blandade ihop knivar med varandra och ja det var nog ett smörknivskaos skulle man kunna säga. Kommunistfasoner att ha gemensamma knivar!

Jag tror jag lägger både cigarettavvänjning och knivsystemet på is.

Jag håller på att göra en lista på alla bra saker med Österrike. Här kommer tre punkter:

• Chili Kebap! Den här videon är en av de bra sakerna med Österrike. Eller ja.. Videon är en reklam för kebabstället dit alla går efter utekvällar. De har typ öppet hela tiden. Jag beställer alltid en döner kebab med bara kött. Dä ä gött dä. Snälla lyssna till refrängen iaf! Schöner döner!

 

• Eldflugor! Upptäckte dem bara för nån vecka sen! De är ju svincoola! Varför finns de inte i Sverige? Ännu ett poäng till Österreich!



• Bürgerstraße. Det är en hållplats som heter så (och en gata) mellan mig och "Maria-Theresien-Straße, Zentrum" och när man åker spårvagn så säger en röst alla hållplatser lite innan så att man vet när man ska gå av. När rösten säger Bürgerstraße låter det jättetyskt. Hon säger det verkligen Bürrrrrgerstraße, liksom gurglande. Blir glad varenda gång jag hör det. Det kan vara en sån grej som måste upplevas för att uppskattas. Eller så måste man helt enkelt vara mig för att uppskatta det... Einfach faszinierend.

Hej Kebab!

 

Folk börjar droppa av. Sorgligt. Idag åker Laerke och Troels tillbaka till Danmark. Helena åker till Frankrike.

 

 

 

Men vi ses kanske igen.

I måndags fick vi tillbaka tyskaprovet. Fast innan var Jens tvungen att snacka om provet i en kvart. Han sa att han hade kollat på tre saker. Innehåll, grammatik och uttryck. Han sa också att den som fått (få, färre,) färst fel hade 12 fel och den som hade flest hade 54 fel. Så fick vi tillbaka dem äntligen. "Sehr gut (12 F)" KACHING! :D Hur det gick till är för mig ett mysterium. Men who cares? Bäst i klassen! Det var inte så många där i måndags, många har redan åkt hem och andra hade väl bättre saker för sig en varm och solig junidag. Men som den Lidén jag är tog jag självklart kort på den tappra skara som hade behagat att dyka upp.

Fem minuter efter vi börjat frågar alltid Jens var fransmännen är. Var är fransmännen? Är det bara Helena här idag? Då kan man lugnt räkna med att det är minst 3 fransmän närvarande. De finns överallt! Och de har en förmåga att smälta in. (Och komma sent, men det är bara för att de inte tycker tid är lika viktigt som andra.)

Bla bla. Nu har jag sett alla (20) avsnitt av Glamourama. Men varje avsnitt är bara en kvart. Det är faktiskt bildande att se på. Idag har jag till exempel lärt mig ett nytt ord. Att botoxa.

Ett exempel på en dialog i Glamourama:

- Vad har du gjort?

- Botoxat överläppen. Som jag brukar.

Kort tystnad

- Fint.