Det går inge vidare med min gleichbehandlung. :( Sitter på balkongen och försöker skriva nåt smart. Jag har så mycket att berätta. Men inget om jämställdhet. Jag är rädd för att jag mest kommer bli frustrerad och irriterad imorrn. Hoppas jag hamnar i en grupp med lite vettigt folk. Det jag har att berätta är att jag har gjort fläderblomssaft! Jag är SÅ nöjd. Har jag berättat det redan kanske...? Oh well. Ni får höra det igen isf. Det växer ett fläderträd precis utanför huset. I och för sig i grannhusets trädgård. Men om man tar med sig en sax och en påse och går dit vid 12-tiden på natten är det inte så pinsamt. Det gjorde jag förra veckan. Två kilo socker använde jag till saften. Det är mycket. Här har de inte ens så stora påsar, så jag fick köpa två enkilospåsar. Som tur är späder man ju ut saften sen. De har snygga ölflaskor här. Sånna med såndär kork som saftflaskor har. Perfekt tänkte jag när jag (eventuellt en gnutta berusad) var i Hofgarten (stadsparken men även ett uteställe) och stod vid ett bord med två tomma ölflaskor. De slank ner i väskan och vips hade jag två saftflaskor! (Det där var väl inte kriminellt eller? Blir lite orolig över min karma nu när jag berättar om det, men jag är ganska säker på att det inte var nån pant på flaskorna och de var ju urdruckna, så egentligen hjälpte jag ju bara till att städa undan. Eller?) Saften har iaf blivit godkänd av alla som provat. Det stora testet är idag när jag tänkte tvinga i Ingrid en slurk. Hon verkar vara expert på området. Två till saker (Ytterligare två saker) skulle jag vilja berätta. Den ena är lite traumatisk. Vi tar den sist. So jag har börjat gå på lina! Hoho. Det ni. Det är jättepoppis här. (oj... poppis säger man kanske inte längre...) Att gå på lina är numer en extremsport och heter "Slacklining". Det är skitsvårt. De har en speciell park här tillägnat för just Slacklines. Tydligen har det varit popp... populärt ett bra tag. Jag trodde först att det är den nya studsmattan. Vi får väl se. En Slackline kostar typ 700 spänn! Men det verkar egentligen bara vara en sån där rem man spänner fast till exempel kanoter med. Så jag tänkte låna en av mamma och pappa när jag kommer hem och skita i att betala 700. Så snart ska jag iväg och slacklina. (Både Troels och Kristina har köpt en.) Den traumatiska händelsen var i lördags på the tyrolian dinner. Efterrätten var en tårta. Jättefin var den, med sånna där blommor i sugarpaste. Fick en slice och tog en tugga. Smakade väl okej. Då sa killen vars syster hade gjort tårtan att det kallades Bananekuppel. Satte nästan i halsen. Bananekuppel!! Oh my god. Men det smakade ju inte banan. Därför gjorde jag det stora misstaget att ta ännu en tugga. Och där var den. BANANEN! Jag svalde under stor ångest, la ner tårtbiten och sköt tallriken försiktigt åt sidan. Jag kände mig lurad. Det var liksom chokladkaka med bananbitar i eller nåt. Vi satt ute och det hade blivit mörkt. Så jag trodde ju bara det var choklad. Buhu. Jag mår lite illa nu när jag tänker på det. Usch. BANAN!