Det är mycket nu. Till exempel på jobbet. På jobbet är det mycket.

Jag undrar om jag får ont i mina visdomständer när jag är stressad. Folk brukar få ont i sina visdomständer. Kanske när dom är stressade. Jag undrar om jag har några visdomständer. Om jag har några visdomständer har jag definitivt ont i en nu. Oklart om det är på grund av att jag är stressad.

Jag har lite ont i ett öra också. I höger öra för att vara mer specifik. Det kanske också är för att jag är stressad. Jag har å andra sidan aldrig hört om nån som fått ont i öronen för att hen är stressad förut. Så förmodligen beror det på nåt annat.

Det är bra att jag inte jobbar med nåt som är så viktigt.

Over and out.

Det bästa med att åka hem med ett senare tåg är att man hamnar på rätt spår.

Bokstavligt.

I don't get it... Man borde ju komma ihåg vad man gjort om konsekvensen blev ett stort blåmärke. Frustrerande. Lite som en gåta. Mysteriet med det stora blåmärket. I will never know.

Ni får ett vännerklipp på det. "Ross bruises like a peach. He bruises like a peach!

http://youtu.be/4rdVWEj1OQ8

Då har man kirrat middagen för resten av veckan!

Ja, jag antar att det är dags att shape it up. Både på bloggen och med tränandet. Och jag slänger in jobbet i uppshapandet också när jag ändå håller på.

Det hände sig på den tiden när jag fortfarande var kaxig efter ett varv på cykel runt Sveriges näst största sjö som gick bättre än jag förväntat mig. Då anmälde jag mig till att göra det en gång till. Och nu är de snart dags att stå sitt kast. Och shapa upp.

Vad kostar en cykel?

Förresten har jag ett nytt blåmärke. Vänster knä. Misstänker att det kom dit i fredags på dansgolvet när fröken E lurade mig att göra en freeze för vakten. En helt vanlig fredag. Inga konstigheter.