Ni har väl inte missat?!


Några (aningens dystra) konstateranden

1. Resten av livet är som en enda lång tentaperiod. Trodde tiden var förbi då man köpte underkläder för att man inte hann tvätta. Icke. Det har bara börjat. Hur hinner folk med? Jag har ju inte ens nåt fritidsintresse. Jag ska inte hämta barn på dagis och jag ska inte vara med i nån bostadsrättsförenings städdag. Ändå hinner jag inte ens tvätta, laga matlådor eller bre mig en macka till frukost. Tur att jag får lön these days så jag iaf kan köpa mig ur lite av tidspressen.

2. Glömde ta deo imorse. Kom på det först när jag kom hem igen. Borde ju märkt det om det var riktigt illa. Å andra sidan är jag lite förkyld...

3. Jag har lagat mat noll gånger den här veckan.

Det går utför hörrni. Eller som Petter skulle ha uttryckt det: "och ba känner mig så dekis"


När man...

...får ont i tricepsen av att schamponera håret, borde man börja träna då?


Eller tvättar man håret för sällan..?


Nu även som vin...


Känner mig träffad...


Sport...

Det verkar ha varit nåt slags sportevent. Folk skriver om det på fejan. 4-4 blev det säger de. Sen säger de att Merkel och Reinfeldt var där.

Min tråkiga gissning: fotboll Sverige - Tyskland.

Roligare gissning: EU-parlamentets årliga sidekick-rally i Bryssel.

Har även fått ett sms idag från min tyska vän Volker. Han som är så fascinerad över den svenska nationalsången. Han skrev att han äntligen hört du gamla du fria igen.

Han kollade nog på rallyt.


Terapi

Har flera gånger fastnat framför SVT-programmet "Par i terapi". Upplyftande. Grinar 85 % av programtiden ungefär. Men det slutar alltid lyckligt. Eller... Lyckligare. Eller nä. Men det slutar bättre än det börjar iaf.

Nu har jag iaf börjat använda mig av samma uttryck som terapeuten (? really? Är det ett ord?)/psykologen, tex "om jag får pausa dig där en stund". Oklart vad det står för.


Whoppa

Idag har jag lärt H, 3 år, att dansa Gangnam Style. Lovande talang. Stolt moster.


Something on the side

Har haft en serious stalking session på fejjan. Jag är grymt bra på det. Nästan lite skrämmande. Det är lite som en sån där svaghet man ska få fram på arbetsintervjuer (jo, jag har ju varit på gaaaanska många intervjuer så jag har ju viss erfarenhet i frågan). En egenskap man säger är en svaghet men sen vänder den till en styrka. Kanske nåt åt det här hållet:

Intervjuaren: Vad skulle du säga är dina svagheter?

Jag: Hmmm... Jo, jag kan ju ägna mig åt en hel del stalking och det kanske kan tyckas vara ett aningens obehärskat beteende. Men jag tycker samtidigt att det visar på att jag är målinriktad i mitt informationssökande och att jag envist söker den tills jag finner den. And believe me, jag finner den... Mina vänner kallar mig faktiskt emellanåt för Lisbeth Salander.

Intervjuaren: Jobbet är ditt!

Jag: Du ska ha tack.
 
Jahaja. Fascinerande. Är det kryptonit eller dunderhonung? Jag gissar på kryptonit.

Lägg märke

till engagemanget i frågan på antalet likes och kommentarer. Sen i onsdags.


Word!


Hade jag en lampskärm på huvet?!

Imorrn äre måndag (om nån missat det). Då börjar mitt nya liv.

Jaha och vad innebär det då, undrar ni? Ja, det är det ingen som riktigt vet. Men det ska bli bättre. Carpe diem och allt det där.

Och kanske lite träning. Det vore kanske på sin plats. Redan imorrn? Då måste jag ju ändå duscha...

Botten 3:
- bananer
- duscha
- Tromsö (sängen)

Bubblare:
Postkodslotterireklamen


Nämnde jag förresten att jag klarat klassikern?


Från depp till pepp

Samma visa varje dag.

Tåg hem, regn, höst, mörkt, trött. Depp.

In, mat, 40 minuter Montazami. Pepp.

Jag blir glad bara av att tänka på henne.
(Läs med Montazami-röst) Jamen ni kan ju tänka er. Hon är ju jättekul!

Idag fick dagen ett ännu lyckligare slut. I form av en avi i brevlådan på ett rekommenderat brev.

Svosch. Luthagens livs. Svosch. Hemma igen. Sim salabim - då var man civilingenjör.

Johorå! Och inte vilken ingenjör som helst!


Boktips?

Den är utläst. Jag behöver ha en annan att läsa. Gärna med lyckligt slut. Tips?


RSS 2.0