It's a hard life...

I onsdags fyllde fransmannen Jeremy år. Han går i samma grupp som jag i Deutch als fremdsprache. Vi käkade chokladkaka och nån slags äppelsmulpaj. Det var inte så mycket äpplen i den. Väldigt gott. Så spelade vi ett spel också. Time's up. Läs här om ni är intresserade: http://www.boardgamegeek.com/boardgame/1353/times-up. Framåt småtimmarna tyckte vi att det var en bra idé att bestiga Studentheimet Rössel in der Au. Så det gjorde vi. Det är roligt att mobba fransmän. Inte så att dom hör det, bara bakom deras ryggar såklart. När vi säger McDonalds säger vi det alltid med fransk brytning. I alla andra länder uttalar man McDonalds ungefär lika (amerikanskt) men inte i Frankrike. Det är svårt för fransmän att inte låta som fransmän. Sen kan de inte säga H heller.

I torsdags ringde Troels och Volker och sa att de skulle komma till mig vid 21. Det gjorde de tillsammans med ungefär 6 andra. Spontan kväll som slutade med ett slumber party här. Eller kvällen slutade egentligen dagen efter på McDonalds (Mack-Donnálds typ) där jag lite spontant lovade med mig till Verona nästa dag.

På fredagkvällen var det en stor fest på SoWi (Innsbrucks ekonomikum ni vet). Insåg lite för sent att jag hade en läxa som skulle in kl 23 på söndagkvällen, men skrev ihop fem rader eller så innan jag cyklade iväg till Volker. Där var det fullt ös indeed. När jag kom dit var vi fem svenskar. Det må va veeerldens rekord de! Jag är för övrigt glad att jag inte är granne med Volker. Det var jättekul på SoWi sen. De har tydligen fester där ganska ofta. Skulle ju aldrig hända i Sverige, eller? I en av universitetets byggnader... Gick och la mig strax före 5. I lördags gick jag upp vid 8 för att åka till Verona. Nu känns det som jag skulle kunna sova tre dagar i sträck...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0