Två insikter:

Det hade varit bra att läsa latin. Alla tjatar om det. Okej, kanske inte alla... Här måsta man skriva ett latinprov för att gå kurser som har nåt med språk att göra. Tydligen är tyskans grammatik lättare än latinets. Så om jag kunde latin skulle tyskan vara piece of a cake. Sen härstammar tydligen en hel massa ord från latinet. Latin hit och latin dit. Om det nu är ett så himla viktigt språk, hur kommer det då sig att ingen snackar det? Va?

Mina grammatik-skills suger. Jag vet varken vad presens eller perfekt innebär. Det ställer till det i både tyska och svenska. Antagligen ställer det till det i latin också. Jag vet överhuvudtaget inte vad pluskvamperfekt är. Sen finns det de där Ackusativ och Dativ också. Vad nu det innebär. Jag kan rabbla ord som styr dem, men jag vet fortfarande inte vad det är. Tydligen är det viktigt att veta vad som är subjektet i en mening också. Det verkar som man kan analysera en mening i evighet.

Med risk för att verka tjatig förstår jag faktiskt inte vad vitsen med att inte ha fotbroms är. (Var det där en förtyskad meningsuppbyggnad?) Vem kom på att inte ha fotbroms? Vad är fördelen att inte har det? Jag förstår faktiskt inte. Nu lovar jag att inte ta upp detta ämne igen. (Med reservation för att de går sönder igen.)