Imorrn åker han. Emil, Emilio, snygg-Emil. Känns inte så verkligt så jag är inte så ledsen. Men igår när vi drog igång björnstammen och sen cyklade till snerikes kändes det ändå som "the end of an era". Men han kommer väl tillbaka. Hur svårt kan det vara att ta sig runt jorden i segelbåt. Det borde väl gå ganska snabbt...?

Då passar väl lite vänner-citat bra?!

Rachel: Mon, honey you’re not dying. I’m just moving out. Y’know, I mean we’re gonna see each other all the time.

Monica: But still, it’s a big change. The end of an era, you might say!

Rachel: Are you okay? You’re not blinking.

Monica: I’m fine! I just, I’m thinking how much it’s an end of an era.

Rachel: Oh, all right. But y’know I gotta say, I don’t, I don’t think six years counts as an era.

Monica: An era is defined as a significant period of time. Now, it was significant to me, maybe it wasn’t significant to you!