Igår vid sju ringde sambo-A och undrade vad jag hade för planer. Jag sa att jag hade tänkt kolla på på spåret. Hon undrade med vem. Jag svarade att jag hade tänkt kolla själv. Samtidigt som jag sa det hörde jag att sådär kan jag ju inte ha det. A undrade om jag inte skulle komma till snerkan och käka istället. Jag sa ja. Tillslut. Allt blir oftast roligare om man säger ja. Jag kom väl dit vid halv åtta åtta nån gång. Åt lite. Drack lite. Gick upp och spelade lite beer pong. Ja. Sen var klockan 23. Gå hem? Näää. Vi stannade kvar. Hängde med snerkingarna och var kvar på deras sexa. Har inte fattat vad det är förut. Bara hört om baklängessexor när man käkar efterrätten först. Nationen stängde och det var bara vi kvar. Drack lite till, åt lite till, spelade lite mer beer pong. Då var klockan... ptjaa... fyra. Sisådär åtta timmar på ett och samma ställe. Det är väl så man gör? Som en arbetsdag. Jag skyller på trevligt sällskap. Och det fantastiska triangeldrama som utspelades några bord bort som underhöll oss de första fyra timmarna.

Så nä. Idag har jag inte gjort många knop. Och dagen började ganska sent. A springer runt och lagar mat. Gazpacho. Med lite chili i. Hon testade att slicka på en kärna för att se om det var starkt. Det var det. Jag tyckte att hon verkade lite känslig och provade jag också. Inga som helst problem. Så jag tuggade lite också. Kändes ingenting. Det visade sig att jag gnagde på en paprikakärna. Inte så häftigt. Provade chilikärnan istället. Jo. Det kändes. Dumt såhär i efterhand kan man tycka.

Jahopp. Ikväll ska vi till snerikes igen. Var skulle vi annars gå? Det är ju ändå lördag. Och beerpongturnering!