After ski är ju hur kul som helst. Första dagen kom vi tyvärr inte in på Fjällgården så vi fick ha en egen after ski hemma med bastu, stretching och mina gamla brända CD-skivor. Inte fy skam det heller. På tisdagen var vi på Bygget där det var röj med ett Gotländskt coverband. Vi önskade "Häromdan" men fick bara skratt till svar. Typiskt.

Förutom overallingenjörer från KTH var halva Trondheim också i Åre. Alla våra grannar kom från Norge. En stod plötsligt i vårt vardagsrum och sa nånting. Vi hade musik på och han pratade ju norska så vi förstod ingenting. Då gjorde han en fyrkant i luften med fingrarna och sa: har ni peppar? Oklart vad fyrkanten betydde men peppar fick han med sig. Norskarna var iaf trevliga (kanske för att vi inte fattade så mycket av va de sa) och vi hängde lite med dem på tisdagen och onsdagen. A tyckte att hon blev bättre och bättre på norska tills den hon pratade med förklarade att det var för att han bytt till svenska...

I VM8:an har de ett gäng gondoler som kommer var tionde sittlift ungefär. En av dem är en partygondol med lite blinkande ljus i taket och en skärm med spotify på. Sånt där gillar jag.

Hemresan gick ungefär lika bra som ditresan. Hela dagen gick ganska dåligt. Började med att vi bara hittade en av nycklarna när vi skulle checka ut. Så småningom hittades den i en handväska. Fortsatte med att en norrman (utan hjälm) vurpade och fick åka till akuten i Östersund (til sykehuset). (Vi skulle egentligen käka lunch med de norska grannarna men det blev det inget med.) Sen startade inte bilen när vi försökte åka iväg vid tretiden. Jag och Sofie raggade upp två killar i ett garage (och därför skulle man kunna tro att de var bilkunniga) och försökte starta bilen med startkablar. Det gick inte. Jag höll mig för övrigt borta från startkabelkopplandet. Man har ju försökt byta däck med domkraft på parkeringen utanför Kulan (vilket inte gick så bra det heller). Misslyckandet av startkabelstartandet fick oss (alltså inte jag då) att börja söka efter andra felkällor. Säkringar kan det tydligen vara fel på. Och i det här fallet var det tydligen startmotorns säkring(ar?) som kunde tänkas ha pajat. Det fipplades och undersöktes och trixades och byttes. Varenda liten säkring var hel (vet inte hur man vet det heller). Jag var ganska tidigt beredd att ringa bärgningsbil och verkstad (pappa brukar ju säga att det finns folk som jobbar med sånt) men som tur var var de andra ihärdiga. J ringde till hennes pappa som över telefon kunde tala om att det faktiskt var batteriet det var fel på och att vi måste ha kopplat kablarna fel. Vi gick på jakt efter en bil som var villig att låna ut lite kraft men det slutade med att vi ringde en vän. Kablarna kunde kopplas på rätt sätt (det är ju lite klurigt med nya bilar i plast) och bilen startade direkt med jubel från alla håll. Bara två timmar efter planerad start kunde vi ta oss därifrån.

Några engelska ord som jag tydligen använder ganska ofta: anyway (hursomhelst), moving on (vidare så), check (?), join (kom med), so far (hittills), spill it (ut mät (ut med det)), fake (hittpå (till exempel hittpånorsk istället för fakenorska)), fail (misslyckas), nice (trevligt). Och det där var bara ord som jag kom på nu på direkten. Det finns betydligt fler.

God natt.