Jag tror att jag har tagit ut min examen lite i förskott. Jag orkar inte riktigt plugga längre. Jag stressar inte upp mig för tentor eller PM-deadlines. Sätter därför igång för sent och lyckas inte riktigt.

Jag längtar efter att börja jobba (och få pengar). Samtidigt känns det sorgligt att studentlivet snart är över. Att aldrig mer få den där tenteperiodgemenskapen. Aldrig mer sitta på EP en hel söndag och gå till Folkes för att köpa lite snacks och godis (och middag). Och det känns läskigt att man ska börja jobba 8-17 varje dag. Som det är nu tycker jag att det har varit en sjukt jobbig dag i skolan om jag går 10-15. Hur ska jag komma upp?

Men det känns fantastiskt att börja få helger. Lediga helger. Utan ångest över allt man egentligen borde plugga. Att ha helt ledigt. Det känns fantastiskt att man kommer få betald semester. Betalt för att vara ledig. Och att få pengar. Att kunna äta pepparsalami varje dag. (Men då kanske jag tröttnar.) Att kunna välja den svenska ekologiska kycklingen och slippa det dåliga samvetet när man köper den äckliga, olyckliga euroshopperkycklingen.

Arbetslivet, här kommer jag! Jag är ett kap, så Arbetslivet tro mig, du vill ha mig. Jag ska bara springa vägen via deadlinen imorrn och omtentorna efter påsk och ordinarie tentorna i maj och ett eller annat projektarbete och ett litet ex-jobb. Sen kommer jag!