Det bästa med tjejvasan är att man får äta en massa innan! För att ladda upp. Det är en bra ursäkt. I torsdags gjorde jag pasta carbonara (med fullkornspastaskruvar såklart). Två lagoma portioner tänkte jag så att jag kunde ta en till matlåda. När jag hade ätit upp ena portionen var jag fortfarande lite småsugen. Så jag nallade lite på matlådan (okej, jag åt väl upp halva matlådan då) men det var ju helt okej. Eftersom jag laddade upp.

 

På fredagen åkte vi mot Mora efter lunch (som alltså bestod av en halv portion pasta carbonara) och väl där hade Lisafisafikon gjort köttfärssås och kokat spaghetti till ett helt kompani. (Det senare kan ha berott på att jag tyckte att ett paket spaghetti (=1 kg) nog var tillräckligt till 6 personer... Därför åt jag två gigantiska portioner.)

 

När man har en syster som har vistats en del i det militära ska man även trycka i sig ett så kallat kvällsmål. Mycket trevlig tradition. Inte så värst hungriga började intagandet av denna måltid 21-ish. Yoghurt, mackor, bregott, pepparsalami... På stället vi brukar bo på (ja, jag är ju ganska rutinerad nu för tiden. Två tjejvasor, två övernattningar på samma ställe....) Kommer det en hel drös med människor som ska åka tjejvasan och som får mat serverad. De åt mat när vi kvällsmålade och vad ser man inte i köket?! Jojo, flera plåtlådor med semlor!! Mitt framför näsan på mig. Och de var alltså inte till mig. Bittert tryckte jag i alla fall i mig pepparsalamimacka efter pepparsalamimacka (och det är ju inte fy skam) och blev ännu mer proppmätt… Då. Då dyker en ängel upp vid vårt bord. Han har hittat en plåtlåda i köket och står glatt och delar ut semlor bland oss-som-inte-får-maten-serverad. Jag tvekade inte länge. Jag var visserligen proppmätt (eftersom jag ätit lika mycket som jag äter på en hel helg på tre timmar) men en semla är ändå en semla. :) Tryckte i mig en. Det där med semlor hörrni. Det är ett vinnande koncept.

Oops. Där var visst bildbevis på att kvällsmålet även innehöll Ballerina kladdkaka. (Som för övrigt är görgoa när man doppar dem i mjölk. Jag var skeptisk men erkänner mig besegrad av Göteborgs kex.)

Själva loppet så. (Jag åt faktiskt bara en liten kexchokladbit under hela loppet.) Lämnade höggravid syster bakom mig redan innan Oxberg. Swoschade fram i spåret och var bland de första i mitt startled. Började jaga de andra syrrorna. I Magrakontrollen mellan Hökberg och Eldris fick jag en lägesrapport att de jag jagade bara var fem minuter före. Strax efter Eldris hann ifatt båda två. Då var det inte läge att släppa förbi dem igen så det var bara att fortsätta swoscha. På upploppet åkte jag bredvid en kvinna som åkte ungefär lika snabbt. Därför tävlade jag mot henne de sista 100 metrarna. När vi kom i mål (jag vann såklart) visade det sig att hon var norska. Hon sa nåt om att det var som Hellner och Northug.

Gurra V filurar i spåret...

Så nu när det råkade gå oväntat bra i den där lilla tjejvasan har jag ju börjat tro att jag klarar av vad som helst. Därför ska jag anmäla mig till vasaloppet 2012... Storhetsvansinne säger ni, anledning till att fortsätta träna säger jag.

Såhär pigg och fräsch såg jag ut där halvvägs nånstans. (Och tydligen är det inte läge att skrika "Tre kilometer kvar! Det är ju ingenting!" vid 3 km-skylten till första bästa medåkare som råkade starta två startled innan mig. Hon muttrade "Värst vad du ser pigg ut." tillbaka...)