Idag var det i allra högsta grad nöd. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt men i skrift är det svårt att få fram de verkliga känslorna annars: DET ÄR HELT JÄVLA OMÖJLIGT ATT CYKLA MED PARAPLY NÄR DET BLÅSER!!! Skiten vrängde sig varannan meter. Varje gång jag lyckades vränga tillbaka paraplyet kastade det hånfullt allt vatten över mig. Utanför Bowlaget gav jag upp. Förbannad kastade jag ner skitparaplyet i cykelkorgen och cyklade vidare i min töntiga disktrasa till jacka. Vi tog oss igenom det, jag och Maria, men imorgon får vi nog ta en paus.

Note to self: börja kolla på vädret.