Det kan vara lite knepigt att få fram vad man egentligen menar när man skriver. Då menar jag framförallt ljud. Till exempel Aaaaah som förra inlägget hette. Inte Aaaaah som skrik-och-panik-lätet. Hm. Det skulle jag nog skriva AAAAAH. Nä, Aaaaah är menat som en förnöjd, lycklig suck. Jag har mitt arkiv-Aaaaah (jfr arkivmetern) från en scen ur Horton hears a who. (Fantastisk film som jag såg två gånger i helgen när jag var barnvakt, en gång på svenska med barnen och en gång på engelska utan barnen.) Det är den lilla fluffiga figuren Katie jag har fallit för. Tyvärr får man inte "bädda in" den här videon så ni får helt enkelt klicka på länken: