Som den orientaliska natten

Skulle egentligen inte sätta på datorn när jag kom hem men så kom jag på att ipoden var urladdad (upptäckte det på tåget i morse :/ ). Otur.

Var hos syrran och fick kantarellmackor. Lyx! Kollade på sista SHF-avsnittet. Nu har jag tagit in Jusåfins pelargoner som hon anförtrodde åt mig. Det var lite synd för jag hatar pelargoner. Luddiga, otäcka blad. Luktar päckel. Men jag snackade med morsan om hur man skulle ta hand om dem. De stod på balkongen så nu tog jag in dem och för att de inte ska få en värmechock har jag öppnat garderobsdörren(/kallskafferiet) och stängt av elementet. Själv kanske jag får en köldchock.

"Felprioriterande förälder förlåtes förhoppningsvis." (ur julklappsrim)

Idag har det inte varit en produktiv dag på exjobbet. Inte vad gäller exjobb iaf. Däremot har vi hunnit diskutera en mängd andra otroligt viktiga saker. Som Ture Sventon i öknen. (Har googlat och googlat men inte hittat citatet. Jag gissar att Mocka inte stämmer men det kanske faktiskt är en stad. Jag gissar iaf på följande:)

- 25 år i Mecka, 25 år i Mocka och 50 år i Medina.
- Vafalls!?! Det blir ju hundra år!
- Jaja. Tiden går fort, huvudsaken är att man är nykter!

Efter lite wikipedande visade det sig att Mocka faktiskt är en stad. I Jemen! (Det är även kaffe, snus, läder och "uppsamlande av djurspillning")

Andra otroligt viktiga ämnen som berördes var antalet invånare på Island (320 000), vita älgar och myskoxar såklart.

Dagens första suck var att ipoden var urladdad. Den andra kom nu när jag insåg att jag hade "challenge - acceptat" mig själv med att börja göra 100 situps om dagen. Korkat. Godnatt.

Kommentarer
Postat av: frågaingvar.nu

"Söker du plats? Jaså! Vad heter du?"

"Hassan", kom det som ett pistolskott från den platssökande. "Hassan!"

"Har Hassan knådat deg förut?" mullrade bagaren.

"Jag har knådat deg i varenda öken. Och i varenda stad också. Jag knådade 25 år i Mecka och 25 år i Mocka och de senaste 50 åren har jag knådat i Medina."

"25...och 25... och 50... vafalls? Det blir ju hundra år!" röt Muhammed.

"Blir det så mycket? Ja, tiden går," sade degblandaren. "Huvudsaken är att man är nykter."

Han gick utan vidare bort till degtråget, kavlade upp ärmarna och började knåda. Armarna gick som ett urverk.



Ur Ture sventon i öknen (1949) kap 18

2011-10-11 @ 17:06:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0