På bättringsvägen

Usch. Det är deprimerande att vara sjuk. Vara eländig och alldeles ensam i flera dagar. Har drömt en massa underliga drömmar. Snutit mig en gång i kvarten. Ja man kan ju bli galen för mindre.

När Annika kom hem tyckte hon iaf att jag såg piggare ut. Sen kom Erik och sen kom Jusåfin och sen kom Erica och så kollade vi på två första avsnitten av Game (utan s...) of thrones och sen dansade vi till och med en kort stund till trumma trumma. Då sa jag: jag tror jag är frisk nu. Så då bestämde vi det. Emellanåt känner jag mig till och med hungrig! Jag gillar sällskap. Allt är roligare då. Gonatt.


Ps. Skulle ta kort på mina fina självlysande stjärnor men de syntes visst inte så bra på bild...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0