Hockey igår. Jorrå. Södertälje - Bofors. Storstryk. Pinsamt.

Stod med BIK-klacken. Vuxna karlar. Som skriker att domaren är homosexuell och pekar på en bastant herre i publiken och skriker att han är fetast i hallen. Pinsamt.

(Denne bastante herre kastade sedan en papperskorg på oss och BIK-klacken. Och han hade inte varit helt tyst innan fet-ramsan heller, så ni behöver inte tycka så jättesynd om honom.)

Förra gången Bofors hälsade på i Södertälje blev det tydligen slagsmål. Så vi var inspärrade och fick inte köpa öl den här gången. (På nåt sätt höll ändå karlarna humöret uppe. Misstänker petflaskor med genomskinligt innehåll.)

Ramsorna var ganska lätta att lära sig. (Inte för att det hjälpte.) BeIKåååå BeIKåååå BeIKåBeIKåBeIKåååå... När man skriker med den rätta dialekten kan man lätt tro att det är grisar de hejar på. Bä-Ej-Kååå, BäEjKååå, Bejkå, Bejkån, Bacon! Underhållande.

Samlade två citat också. (Läs med så mycket karlskogamål ni bara kan.)

"Jahaa! Klocka gick baklänges. Dä va därför." (En förvirrad supporter tyckte att perioden gick lite väl snabbt.)

"Jääävel va nära!" (Men nära skjuter som bekant ingen hare.)

Om jag måste välja lagsport att titta på blir det hockey. Men jag ogillar starkt (hatar är lite väl att ta i och klacken använde det lite för mycket igår) ett par saker med hockey. (Don't get me started om fotboll.)
1. Slagsmål på isen. Vuxna karlar. Slåss på det där viset. Herregud. Vad ska det vara bra för. Som en annan lekstuga. Betala hundra spänn för att se på män som försöker slå ner varandra... Om jag hade velat se det hade jag ju såklart gått på en boxningsmatch.
2. Hejarklackarna som hellre skriker på varandra än hejar.

Sen drog vi down town istället.

Om jag tagit examen än?
Nej.. Det fattas 32 hp.
Tjingeling.