Det var en gång ett gäng grodungar som ville ordna en kapplöpning. Deras mål var att nå toppen av ett högt torn. Mycket folk hade samlats för att ta del av kapplöpningen och heja på löparna. Kapplöpningen kunde börja... Men ärligt talat, ingen av åskådarna trodde riktigt på att grodorna skulle klara av att nå toppen. Från publiken hördes yttranden som: "Det måste vara jätteansträngande!!! De kommer säkert ALDRIG fram." och "De lyckas nog inte ta sig ända upp - tornet är alldeles för högt!" Den ena grodungen efter den andra avbröt... Men några fortsatte ändå klättringen. Och folket skrek vidare: "Det är alldeles för svårt!!! Ingen kommer att klara det!" Allt fler grodor gav upp... men en av dem fortsatte mot höjderna. Han ville helt enkelt inte ge upp. Till slut hade alla andra avbrutit utom en som slutligen nådde toppen! Alla medlöpare ville förstås veta hur grodan riktigt bar sig åt för att klara av strapatsen. En av dem gick fram till grodan för att fråga honom om hur han lyckats med konststycket att komma ända fram till mål. Då stod det klart för alla. Segraren var döv!