Ja jag överlevde... Om det är nån som har oroat sig... Jag skrev ett inlägg när jag käkade köttbullar och potatismos i Jönköping men lyckades aldrig få det upplagt. Nu håller de på att uppdatera bloggarna så mobilappen verkar inte fungera men så småningom kanske mitt inlägg kommer. Ingen vet. Jag tog mig i mål efter 14 timmar och 47 minuter. Det var inte alls så jobbigt som jag trodde. Jag visste att jag skulle komma i mål om jag inte krockade eller bröt nån arm eller så men jag trodde att jag skulle komma i mål gråtandes av lättnad och med värk i hela kroppen och skavsår överallt. Men när jag kom i mål kände jag bara lycka. Fattade inte att jag hade kommit i mål heller. Förstod ju att det borde vara någonstans i krokarna eftersom många hade klivit av cyklarna så till slut gjorde jag också det...

 

Det är många som har varit skeptiska när jag har berättat att jag ska cykla vätternrundan. Jag har funderat på det. De flesta reaktioner har varit i stil med "Oj, ska du?! Det är långt... Har du tränat nåt? Nä, det blir nog svårt." Den enda riktigt positiva reaktionen var från mannen som bodde på samma ställe innan loppet. Han hade åkt elva gånger tror jag och jag berättade att det var min första gång och att jag inte hade tränat så jättemycket samtidigt som jag monterade på bakhjulet på cykeln. På bred skånska sa han glatt "Nä det där är inga problem! Det kommer gå bra!" och sen fick jag låna hans trasa för att torka bort oljan från händerna. Så tänker jag på grodhistorien jag fick från min granne när jag tog studenten... (se nästa inlägg)

 

Jaha, då ligger Hallands på kylning. Glad midsommar på er! :D