Det är så pinsamt att inte känna igen folk.

- Hej hej, (sträcker ut handen) Emma.
- Jo vi sågs ju på mötet igår...
(Och satt bredvid varandra i två timmar. Uppmärksamt av dig, pemma...)

- Emma.
- Anna... men vi har träffats förut.
(Jahaaa, du menar den där gången när jag berättade min livshistoria för dig så att du numer vet allt om mig men jag inte ens kommer ihåg hur du ser ut?)

Känner mig otroligt ohyfsad och arrogant när sånt händer.

Men jag har ju andra kvaliteter...