Samma visa varje dag.

Tåg hem, regn, höst, mörkt, trött. Depp.

In, mat, 40 minuter Montazami. Pepp.

Jag blir glad bara av att tänka på henne.
(Läs med Montazami-röst) Jamen ni kan ju tänka er. Hon är ju jättekul!

Idag fick dagen ett ännu lyckligare slut. I form av en avi i brevlådan på ett rekommenderat brev.

Svosch. Luthagens livs. Svosch. Hemma igen. Sim salabim - då var man civilingenjör.

Johorå! Och inte vilken ingenjör som helst!