Ställ klockan på 06:11 (vilket redan det är ganska positivt tänkt då det tåg man alltid satsar på att hinna med går 06:52). Vakna 04:15, somna om. Vakna 06:00, somna om. Vakna av väckarklockan 06:11, tryck snooze, somna om. Vakna av väckarklockan 06:20, tryck snooze, somna om. Vakna av väckarklockan 06:29, inse att du MÅSTE gå upp NU, tryck stäng av alarm, blunda lite. Öppna ögonen och titta på klockan. 07:01. Inse att du inte gick upp 06:29, utan att du "blundade" i 32 minuter och att du nu har missat tåg # 1 och att tåg # 2 lämnar stan om 1 minut.

Gå upp. Borsta tänderna. Sätt i linserna. Prata lite med en sambo (som du sa till igår att du aldrig tar ett tåg efter 07:30). Klä på dig. Säg gomorron till en annan sambo. Leta efter en tröja. Hitta tröjan. Titta på klockan. 07:17. Inse att du missat tåg # 3 och att du ändå inte kommer hinna med tåg # 4. Ta det lite lugnt. Leta efter vantar för att det tydligen varit frost inatt. Hitta inte några vantar. Snöra på skorna. Åk.

Få rött vid Luthagsesplanaden. Få rött vid Kungsgatan. Åk lite mot rött. Hör att bommarna går ner längs med cykelbanan, tänk "YES! Det är bara att cykla på." Cykla på. Tänk "F#%K! De har ju fällt bommarna för att tåg # 5 är på väg in". Cykla ännu snabbare. Se tåg # 5 passera. Fulparkera cykeln, kolla på klockan, 07:29, 4 minuter kvar. Tåg # 5 står på perrongen och du kan kliva på!

Du missade 4 tåg, but hey. Det är en strålande fin dag och tåget har bistro och du har grått SJ Priokort och får gratis kaffe!

Sätt dig och drick din kaffe. Vakna.

Hej hej. Ja, det var ett tag sen. Inga ursäkter. Förutom att det egentligen inte händer nåt i mitt liv så det finns inte så mycket material till bloggen. Eller materiel. Kommer aldrig ihåg vad som är vad.

Det har varit en skitdag, to be frank. (Inte för att jag vet vem Frank är.) Det har egentligen inte hänt nåt speciellt. Förutom sömnbrist. Bara en vanlig måndag. Ingen energi. Det är mycket vecka kvar innan helgen.

För att pigga upp mig och hitta någon slags livsglädje gick jag till Ica och köpte en kanelbulle. Och från godishyllan råkade en påse Polly bilar följa med. (Alltså Polly med bilarfyllning. Succé!)

Bullen gav en liten boost och sen höll Pollypåsen mig flytande resten av dan.

Missade precis tunnelbanan till centralen. Alltså inte så precis att man nästan klämmer näsan. Men jag såg den åka in i tunneln. Nästa tunnelbana var sen och jag hade tre minuter på mig på centralen. Jag satsar alltid.

Jag hann. Men fick lite ansträngningsastma tror jag.

Och så kom hösten. Hej.

Idag fick jag beröm. Eller förstärkande feedback som det heter. Det var jag värd. Och efter ett tag, när det här är över, kommer jag att förstå att jag har vuxit i och med det här. Som människa kanske. Men som sagt. Det är först senare.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras.

Häj!

Det är mycket nu. Till exempel på jobbet. På jobbet är det mycket.

Jag undrar om jag får ont i mina visdomständer när jag är stressad. Folk brukar få ont i sina visdomständer. Kanske när dom är stressade. Jag undrar om jag har några visdomständer. Om jag har några visdomständer har jag definitivt ont i en nu. Oklart om det är på grund av att jag är stressad.

Jag har lite ont i ett öra också. I höger öra för att vara mer specifik. Det kanske också är för att jag är stressad. Jag har å andra sidan aldrig hört om nån som fått ont i öronen för att hen är stressad förut. Så förmodligen beror det på nåt annat.

Det är bra att jag inte jobbar med nåt som är så viktigt.

Over and out.

Det bästa med att åka hem med ett senare tåg är att man hamnar på rätt spår.

Bokstavligt.

I don't get it... Man borde ju komma ihåg vad man gjort om konsekvensen blev ett stort blåmärke. Frustrerande. Lite som en gåta. Mysteriet med det stora blåmärket. I will never know.

Ni får ett vännerklipp på det. "Ross bruises like a peach. He bruises like a peach!

http://youtu.be/4rdVWEj1OQ8

Då har man kirrat middagen för resten av veckan!

Ja, jag antar att det är dags att shape it up. Både på bloggen och med tränandet. Och jag slänger in jobbet i uppshapandet också när jag ändå håller på.

Det hände sig på den tiden när jag fortfarande var kaxig efter ett varv på cykel runt Sveriges näst största sjö som gick bättre än jag förväntat mig. Då anmälde jag mig till att göra det en gång till. Och nu är de snart dags att stå sitt kast. Och shapa upp.

Vad kostar en cykel?

Förresten har jag ett nytt blåmärke. Vänster knä. Misstänker att det kom dit i fredags på dansgolvet när fröken E lurade mig att göra en freeze för vakten. En helt vanlig fredag. Inga konstigheter.

Känns inte fenomenet första klass lite 1900-tal..?

Ja nu var det ju visst så att giljotinen inte uppfanns förrän 1792. Och Johannes dog ungefär 1762 år tidigare... Oh well. Jag bjuder på den.